SockerOllon testade Utmaningen 2011!

Utmaningen är en multisporttävling där Värmlands största motionssadister går samman och drar en bana som får vilken självplågare som helst att få något vått i blicken. Tvåmannalag ska kämpa sig igenom grenar som löpning, paddling, mountainbike, orientering, simning och olika äventyrsmoment. 2011 ingick också tävlingen i Svenska Multisportcupen och hade alltså SM-status. Självklart var det dags att för SockerOllon att testa om Utmaningen verkligen gör skäl för sitt namn eller om det bara är en söndagsutflykt för barnen.

Laget bestod av föreningens egen triathlet Christian Nilsson och multisportsrookien Henrik Bodin. En ojämn kombination som bara fungerade tack vare att Christian veckan innan tävlingen haft en djup romans med en seglivad magsjuka. Trots det ville han testa om kroppen höll och höll inne när det väl var dags för tävlingsdag.

Eftersom SockerOllon har en tradition av dåliga starter i tävlingssammanhang (läs reportaget om en Svensk Klassiker) så skulle det monteras trampor, väskor och flaskhållare samtidigt som det skulle rekas kartor. Med andra ord blev timmarna innan starten lätt kaotiska. Hade inte serviceteamet som bestod av Peter Johansson och Anders Wilhelmsson kommit till undsättning så hade man nog helt bommat starten.

En blöt start!

11.00 började tävlingen med en kort löpsträcka på 3,5 kilometer. Hade det inte varit för att första kontrollen satt mitt ute i klarälven så hade det varit lugnt. Efter en kort simtur kom man alltså rejält blöt till växling. Andra sträckan bestod av paddling runt Mariebergsviken, via klarälven ut till yttre hamn och in i Djupsundsviken innan man gick tillbaka via Klarälven igen. Här gick det långsamt och det märktes tydligt att laget satt i en kanadensare när kajaker flög förbi i vattnet. Mest spännande på sträckan blev det när man skulle gå igenom en vägtrumma för att komma ut ur Djupsundsviken. Det var uppskattningsvis 90 cm på högsta stället och laget fick sitta på golvet i kanoten och dra sig fram med armarna i trummans tak. När laget väl gick in för växling hade inte benen använts på nästan en och en halv timme och det var stela muskler som skulle upp på cyklarna.

Tro, hopp och trappor

Första kontrollen på sträcka tre var även den ute i vattnet. Närmare bestämt på en dunk i inre hamn. För att stämpla var laget tvungna att klättra upp för en 3 meter hög ramp och hoppa ner i vattnet. Detta orsakade inga större problem förutom att man återigen var genomblöt. Vidare styrde banan ut mot Lamberget, Örsholmen och Välsviken innan en tuff stigning upp mot Kronoparken väntade. Tur då att laget belönades med 234 trappsteg upp i Vattentornet där kontrollen väntade. Sedan bar det av upp i norra Karlstads skogar för en snitslad mountainbikebana modell värre. Det märktes att augusti varit blöt och det fanns snart inte en fläck på varken kroppen eller cykeln som inte var täckt i lera. Och gissa om laget njöt av alla rötter och stenar som gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulen. Ett skönt citat från skogen var bl.a. – Det gick bra, jag tog emot mig med ena testikeln!

Efter en olidligt lång skrevmassage kom man ner till bostadsområdet Råtorp där någon full vintermetare hade glömt en kontroll ute på en ö. Med andra ord vankades det mer simning och nu var det mer sport då Klarälvens ström gjorde sitt bästa för att suga musten ur deltagarna. Christian som tränat simning hela vintern hade inga större problem att crawla över men Henrik som tidigare visat sällan skådad obegåvning i vattnet fick stora bekymmer. Trots en start långt uppströms så var det nära att han bommade land på tillbakavägen. Nu var det istället några av lagets kartor som förlorades då de gled ur Christians ryggficka och fortsatte ner till centrum.

Lokalsinne och hala linor

Upp på cyklarna igen och ytterligare några kilometers snitslad cykling genom I2-skogens stockar och stigar väntade innan det blev dags för ett orienteringsmoment. Ett moment som på förhand satt skräck i laget då det gemensamma lokalsinnet inte ens skulle kunna hitta vägen ut ur IKEA. När man dessutom upptäckte att orienteringskartan förlorats i Klarälven tidigare var hoppet ännu lägre. Ett annat lag bjussade dock på en karta och man kunde ge sig ut på jakt efter de sex kontrollerna. Och gissa om man förvånade alla när orienteringen gick som en dröm! Det var tom andra förvirrade lag som tog rygg på de till synes välbevandrade orienteringsrävarna!

Efter detta lyckade moment gick man ner till staden igen och mot Ullebergshöjden. Och här märktes det att man tjänade på att vara bekant med staden då två andra utsocknes lag tog rygg till kontrollerna. Innan det var dags att gå in mot Mariebergsskogen och sista växlingen så hade arrangörerna passat på att lägga in en liten äventyrskontroll igen. Från cykel- och gångbron mellan Romstad och Sommaro hade man hängt ner tre stycken rep och på dessa satt stämplingsenheterna. Med andra ord var det dags att bli blöt igen, simma ut och klättra upp för det snorhala repet. Det gick dock bra och laget gick på så hårt som benen höll mot sista växlingen.

Mardröm innan mål

Sista sträckan hade på förhand sagts vara en lättare trail inne på Mariebergsskogens område. Detta skulle visa sig vara en grov och sadistisk lögn då en halvmil snitslad bana genom gristerräng väntade. Och vid det här läget hade Henriks ben förvandlats till två stela kryckor som spontant brast ut i upphetsad kramp när terrängen inte var slät. Och någon slät terräng fanns det inte så långt lårmusklerna kunde nå! Däremot massor utav kärr där man kunde kolla tempen med större delen av kroppen. Och som en skön variation till kärren fanns det berg! Var det inte berg som skulle bestigas så skulle man ner för dom, och gärna flera gånger i följd. Och när laget väl kom ut från bergsbestigningskursen på Sommaro så hade arrangörerna lämpligt nog lagt någon kilometers avslutande löpning i Mariebergsskogens variant av Vietnams risfält. Det enda som nu drev på kroppen framåt var rädslan över att bli nertrampad av bakomliggande lag. Även om det ärligt talat var få av dem kvar. De sista hundratals meterna in mot mål genom Mariebergsskogen var en märklig kamp mellan viljan och kroppen där den sistnämnda ville hitta första bästa träd att slå ihjäl sig mot. Men laget gick in mål efter att ha avverkat över sex mil på 6 timmar, 10 minuter och 55 sekunder. Bara två och en halv timme efter segrande laget!

Som 49:e och sista lag att få en officiell sluttid klarade SockerOllon Utmaningen 2011. Tio herrlag slutade efter vilket får ses som ett svagt godkänt resultat. Med lite mer erfarenhet och förberedelse så hade man troligtvis klarat en betydligt bättre tid. Men föreningen räknar med att redan nästa år ha fler lag från föreningen på startlinjen. Och förhoppningsvis också vid målgången!

Avslutningsvis, vill vi skicka en passning till Utmaningens arrangörer. Riktig utmaning blir det ju aldrig för multisportseliten. Endast de riktigt otränade får sig en rejäl utmaning på en multisporttävling!

Några tips för dig som ska köra utmaningen första gången:

1. Förbered utrustningen så att allt är klart tävlingsdagen. Det tar onödig energi att meka med cyklar eller dyligt timme innan start.
2. Reka kartan. Se till att sätta er ner tillsammans och med god tid kolla över kartan och märka ut vägval etc. Använd gärna en tydlig märkpenna ert eget tänkta spår. Ordna kartorna så att rätt karta redan sitter på cykeln osv. (håll hårt i ev. reservkartor, ni vet inte om ni kan komma att behöva dem!)
3. Välj Kajak eller allra minst en snabbgående dubbelkajak. På en lång sträcka förlorar man massor av tid på att sitta i en bred kanadensare. Träna på detta moment!
4. Skaffa en karthållare till cyklarna. Att behöva stanna för att fiska fram kartan förlorar man flera dyrbara minuter på.
5. Se till att ha massor av energi och fyll på kontinuerligt. Vet du med dig att du behöver mycket energi så ha gärna fler än två flaskhållare på cykeln och energibars etc.
6. Kör åtminstone ett längre pass över flera timmar några veckor innan tävlingen. Då vet du hur kroppen fungerar och kan också kompensera för eventuella problem som kan dyka upp. 
7. Draglina kan vara smidigt om ni vet att ni är ojämna i något moment. Något lag hade spänt fast ett rullkoppel för katt i ena sadelstolpen och en karbinhake på andra styret. På så vis kan man kompensera för den svagare i laget och ge lite extra draghjälp när det behövs.

Är du intresserad av Multisport och vill veta mer så kolla in http://www.multisport.se/multisport/

Och om du vill kolla närmare på grabbarnas väg från start till mål så finner du kartan här: http://connect.garmin.com/activity/108625251#.TlKofFT-Z4w.gmail