SockerOllon testar Icebug Winter run Karlstad

Temperaturen ute visar -19 grader, solen skiner, isen är tjock och vinterlandskapet sträcker sig så långt ögat kan nå. Det enda som saknas är isbjörnar, inlandsisen och jultomten. Nej, det är inte nordpolen jag pratar om utan Mariebergskogen i Karlstad, Värmland, Sverige! Trots detta klimat och förutsättningar med risk av köldskador på ställen du inte visste fanns så arrangerades en löpartävling den 19/1 2013, Icebug Winter run Karlstad. SockerOllon Running Hippos var inte sena att anmäla sig såklart!

Tävlingen är ny här i Värmland men tanken är att det ska bli en återkommande löparfest för att inspirera och låta löpare tävla även på vintern.
I detta fall så får ordet löparfest växa till sig några år innan man kan kalla det fest. En gemytlig tillställning för att få motionärer att komma ut och röra på sig är mer en rätt beskrivelse.
Icebug Winter run delar upp loppet i fyra olika segment. Lagtävling, Ismilen, Promenaloppet och Familjestafetten.
Lagtävlingen hålls dagen innan och innebär att kompisar, arbetskamrater etc. drar ihop ett gäng om fyra pers och springer ca 2-2,5 km var. Man springer i mörker och har en pannlampa som även fungerar som stafettpinne.
Promenadloppet och Familjestafetten uteblev i Karlstad pga för lite anmälningar men namnen beskriver dem väl så ingen mer beskrivning krävs där.
Ismilen är vad den säger, en mil som kommer att springas på is. Dock inte hela utan enbart delvis...tyvärr.
Dagens testpatrull var Peter Lindén och Anders Wilhelmsson. Broddar var inköpt och kroppen påpälsad av löparkläder. Nu kör vi!

Arrangemang
Själv arrangemanget låg precis innanför stora grindarna i Mariebergsskogen. Arrangörerna hade satt upp två tält där man i ena hämtade ut nummerlappar och i den andra var eldar tända för folk som ville värma sig.
Såklart fanns det även ett tält där man kunde köpa Icebug prylar till något reducerade priser men inte tillräckligt för att känna det var värt att slå till då. Start och mål befanns på den stora gräsmattan där man vanligtvis på somrar står och lyssnar på någon konsert, Putte i Parken eller inte. Mer än så var det inte i arrangemangväg. Man får ha förbiseende att det är en ny tävling och ge det några år så kommer det nog växa till sig.
Förutom köldskador och frost i skägget så gjorde kylan att den stora publiken uteblev. Det var några tappra människor som tog sig dit för att stå och frysa medans vi löpare sprang oss varma, men fler att nog kommit om grad antalet var något högre.

Loppet
Starten gick kl 11:00 så uppskattningsvis var temperaturen då -15 grader. Alla var ivriga i starten och de som sprungit med Wille vet vilket tempo han har. Det var inget undantag idag. Peter som var i slutfasen av en förkylning var bestämd att haka på Wille så länge det gick för att på så vis få en bra tid. Man började med att springa bredvid isbanan, inte på, och utanför nedersidan av Holken och upp i skogen. Vidare in på området för djuren och sedan för att vända in mot skogen igen och springa på baksidan av själva parken i Mariebergsskogen. Här var det riktig skogslöpning med rötter som stack upp, en hel del snö och något kuperat.
Väl ute i skogen sprang man ute på landgångar som gick över isen. Man kunde såklart välja att hoppa ner bredvid och springa vilket både Wille och Peter gjorde innan man kom ut på en flack för att sedan vika av och springa rakt över viken till nederdelen av Naturum, ett museum inne på Mariebergsskogen. Väl upp från viken så var det svårt att se vart man skulle, här var det dåligt markerat så båda två fick stanna upp en kort sekund. Wille meddelade då att han hade problem att se pga frosten och troligen den skarpa sol som var för dagen.
Banan var en slinga på vad som sades vara 5 km och ut på andra varvet låg Wille och Peter jämsides.
Ut på nästa varv kunde Peter ta kommandot, tro det eller ej. Wille hade dock, imponerande eller dumdristigt, redan sprungit 13 km innan loppet i ett 6 min/km tempo så orken avtog för honom. Peter fick istället rygg på en multisportare och vad som skulle bli dagens snabbast kvinnliga löperska och på så vis kunde hålla uppe tempot bra. Fördelen med att ha två varv på en tävling är att man kan lägga upp loppet lite efter första varvet då man vet vad som komma skall. Peter avvaktade därför och tog rygg på den kvinnliga löperskan hela vägen tills man skulle korsa viken. Där hade Peter krafter kvar och kunde spurta de sista 800 m som var kvar till mål.
Plus i kanten till arrangörerna att de stod strategiskt utplacerade längs med banan, med både kamera och heja rop, vilket för Peters del har en sporrande effekt till att hålla uppe tempot.

Slutsats
Tävlingen har potential. Lokaliseringen är bra, riktigt skön bana att springa som är varierad, den har goda möjligheter för publik längs med banan och att den är en slinga man springer två ggr.
Finns mycket att förbättra och ändra tills nästa år men det som stack ut var att "Ismilen" endast var 8,7 km lång!
Detta är för oss vana löpare oacceptabelt och vad som inte gjorde saken bättre var att ena arrangören frågade Peter hur lång bana egentligen var, då Peter sprang med GPS klocka.
Detta gjorde att betyget sjunker drastigt då 1,3km löpning kan göra mycket för en löpares upplägg i ett lopp! Skärpning arrangörer!
Vanligtvis ger inte SockerOllon mycket kritik men detta var något att påpeka.
Mycket var som sagt väldigt bra, så SockerOllon återkommer för att se om misstagen reparerats tills nästa år.

Resultat
Total 60 löpare
10:e plats Peter Lindén 38:46 min
16:e plats Anders Wilhelmsson 39:53

Ingen film denna gång, håll till godo med lite bilder.
Skribent: Peter Lindén