SockerOllon testar Oslos brantaste

En relativt ny tävling i vårt grannland Norge där man ska bestiga en slalombacke. 2,7km uppför backar med en höjdskillnad på 407 m mellan start och mål. Detta lät intressant och SockerOllons löpare, Running Hippos, tog på sig skorna, putsade låren och tog sats. Dags att bestiga Oslos brantaste!

Väl i Oslo tar man bilvägen upp och förbi Oslos stolthet, Holmenkollen. När man fortsatte upp fick man känslan att norrmän måste älska backar och man började förstå att de är ruskigt bra på detta. Väl uppe på toppen var det grymt bra organiserat. Stor öppen parkering där tappra funktionärer sprang som illrar för att dirigera bilarna, tälten väl markerade och ännu fler funktionärer som berättade hur och vart man skulle. SockerOllons löpare Peter Lindén och Andreas Johansson, SockerOllon medlem Anders "Wille" Wilhelmsson var med men sprang för I2 IF Triathlon, var något naiva när de enbart kom ombytta i tunna löparkläder medan majoriteten av folket hade dunjackor på sig. Isvindar piskade och temperaturen kändes närmare 0 grader. Detta är noterat inför återkommande år!

Påväg till start

SockerOllon parkerade på toppen, av självklara skäl enligt oss men inte för alla, och efter nummerlappar var uthämtade, man har värmt sig i bilen och tagit krafttag för att byta om så begav man sig ner till start. Vägen dit var helt enkelt att gå nerför den väg man skulle spring uppför sedan. Detta är såklart på gott och ont. Det goda är att man kan planera hur man ska löpa, vart är lerigast och när de värsta backarna kommer. Det dåliga är att se vad för branta backar du ska ta dig uppför. För Peter som inte hade sett någon film kring loppet fick sig en rejäl snyting att backarna var så branta som de var. Att gå ner för backarna kändes i benen, självförtroendet svek och man funderade på vad man gav sig in på. Backarna var leriga, fullt av stora sten och rullgrus.

Starten

Peter och Wille hade vid anmälan haft väldigt höga tankar om sig själva genom att placera sig i näst snabbaste gruppen bakom eliten. Bakom är nog fel ord då Norge har vänt på detta och låter eliten start sist. De som startar först är de som är långsammast och är motionärer. Varken Peter, Wille eller Andreas förstod eller har kommit fram till varför detta upplägg görs. Andreas däremot hade mer koll på sin förmåga och placerade sig ytterligare en grupp ifrån eliten vilket stämde mer överens på alla tre löparna. Egentligen.
Gruppen Peter och Wille startade i hade en sluttid på 18-23 minuter, Andreas 23-30 minuter. Alla skulle komma in mellan 24-26 minuter.
Det positiva med denna start var att alla löpare var i god tid och kunde värma upp i lugn och ro. Ni som följt tidigare artiklar vet att detta inte är SockerOllons starka sida. Nu kan ju inget gå fel!

Loppet

Andreas start och löpning kan ses via filmen längst ner i artikeln. För Peter och Willes del började loppet i bra tempo, båda kändes pigga. Dock redan efter 500 m så kom mjölksyran sprutandes ut i benen, svetten forsade och pulsen stack upp på max. Då kommer skylten att det är 2200 m kvar och man börjar gå. Att springa upp hela tiden kräver månader av backträning för att klara den höga puls och mjöksyra som kommer. I SockerOllons fall gick det lika snabbt att gå snabbt i de värsta partier. Folk runt omkring frustade som kåta djur, svor att detta är sista gången, skrek ut smärta och förbannades sig själv. 
Första biten som är nästa 1000 m heter "Helvetes kneikka". Efter att man sprungit denna förstår man varför. Det positiva är att när denna första del är gjord, så blir det inte brantare iaf. Wille fick tyvärr problem med ryggen men Peter kändes sig stark och efter "kneikka" var avklarad kunde Peter började småspringa igen för att sakta ta sig upp nästa backe. Där kom han halvvägs innan kroppen sa ifrån igen. Lyckligtvis när man avklarat lite mer än halva banan blir det, tro det eller ej, utför och sedan en flack löpning på ca 500 m. Utan denna återhämtnings sträcka för många hade de sista backarna blivit för mycket och tiderna hos oss själva och många andra löpare skulle blivit avsevärt sämre.
Efter flacken var Wille åter ikapp Peter då Wille är en fenomenal löpare vanligtvis. Men pga ryggen kunde inte Wille haka på Peter när sista stigningarna kom och fick släppa. Peter tog spjärn i den första backen som är ungefär lika brant som början och gör en nästa 90 graders sväng uppför. Här plockas många placeringar innan Peter börjar sakta ner då han vet vilken sista backe som kommer. Här upp är det mer vattenpölar och ännu mer lera vilket suger musten ur benen ännu mer. Många tänker här, inte långt kvar nu...enbart 600 m.

Slutet

De sista 600 m är en lång, sluttande backe uppför där man en vanlig träning löper relativt lätt uppför. Här känns det hela tiden på gränsen vad du klarar. Man vet inte riktigt vad man ska göra då det gör ont i benen, man kämpar för att få luft och pulsen rusar. Peter lyckas ändå nästa springa igenom allting, igenom redbull portalen, uppför sista lervällingen och över krönet där man kan se sista backen och målet.
Wille är inte långt efter och ser Peters rygg nästan hela tiden och Wille kämpar bra med sin onda rygg. Många i hans ställe hade gett upp.
Vid sista backen står Andreas som filmar allting och skriker ut sitt djungelvrål och manar på Peter. Peter tackar för detta och SockerOllon som han är tar han ut de sista krafterna och sprintar, så fort han förmår, uppför sista backen och in i vilans ljuva famn. Strax efter kommer Wille kämpandes in. Alla står där med blodsmak i munnen, vill spy, köpa nya ben och få mer luft.
Oslos brantaste har bestigits!

Slutsats

För att klara springa hela backen så krävs väldigt mycket backträning. De backar man vanligtvis tränar i är ingenting jämfört med vad som är i Oslos brantaste. Man måste hitta slalombackar att springa i för att kunna matcha denna lutning och längd. Intervaller är bra men att springa länge med hög puls uppför backe och hitta din rytm, där har du receptet för att lyckas.
Det finns ingen genväg,puls och styrke träning där du ligger på blodsmak i munnen. Då kan du klara springa hela backen.
Var där i god tid, 2½ timme innan, så får du bra parkering. Ta på dig lite extra kläder, det är kallt på toppen jämfört vid start.
Terränglöpar skor är ett plus, då de ger mer fästa än de asfalt skor SockerOllon sprang med.
På återseende Oslo!

Resultat

Anders Wilhelmsson 24:42 min
Andreas Johansson 26:54 min
Peter Lindén 24:22 min

Film

Vi har filmat hela loppet, nedväg och uppväg. Filmare och redigerare är Andreas Johansson.
Håll till godo!