SockerOllon testar Spartan Race Beast

För första gången har SockerOllon tagit sig utanför skandinaviens gränser för att testa på något.
Platsen föll på London och ett terräng och hinder lopp som, av denna kaliber och längd, annordnades för första gången i England.
SockerOllon tog en flygtur och testade, Spartan Race: Beast version.

De SockerOllon som stod för detta äventyr var Peter Lindén, Andreas Johansson och Anders Wilhelmsson.
Men först lite info kring Spartan race.
Spartan race kan delas upp i tre delar.
Spartan Sprint
Sparta Super
Spartan Beast

De tre loppen är fördelade på sträckorna 8,12 och 21 km. Allihop med lera, hinder och terränglöpning.
Gör man dessa tre inom en 12 månaders period får man en s.k. Trifecta medalj. Kan liknas en svensk klassiker som har samma kriterier.
En av våra medlemmar har gjort bedriften att genomföra alla dessa tre inom loppet av två månader och därmed blivit första registrerade skandinavier att utföra detta. Det ollon jag pratar om är Andreas Johansson! En grym prestation och bedrift!
Vi har dock fokuserat detta test på det värsta av loppen och där vi var tre ollon på testet, nämligen Spartan race, Beast!
Nu kör vi!

Till tävlingen

Vår resa började på lördagen 17/11, dagen innan tävlingen, med tåg ifrån Karlstad som styrde kosan mot Nyköping där ett Ryan Air plan stod och väntade på oss. Väl landat på Stansted flygplats var det åter igen tåg, denna gång i form av express tåg, in till Liverpool street där vi skulle möta vår vän
Erik Sönnerskog som vänligt lät oss krascha hos sig. Därifrån tog vi bussen ut till South Kensington station för att vila upp efter ca 12 timmar ute på resande fot. Erik som hade blandat ihop helgerna och, förutom oss, även hade två vänninor på besök och även de skulle sova över i hans lägenhet. Resultatet blev att vi, SockerOllon, hamnade på subway klockan 23:45 och Erik med tjejerna på puben.
Storlek på lägenhet, 50 kvm (1 rum med kokvrå).
Tid när lampan släcktes var 01:00, tid för gå upp 05:30. Kan även tilläggas att tjejerna skulle med flyget 03:00 vilket medförde mindre optimala förhållanden att få någon form av sammanhängande sömn. Eloge till tjejerna som var otroligt tysta men ändå.
Klockan ringde som sagt 05:30 och alla tre tittar på varandra och undrar vad vi håller på med!
Inget att orda om, vi studsade upp då bussen som skulle ta oss till Liverpool street,där vår skjuts till tävlingen skulle möta oss, inte väntar. Väskorna var packade och vi bytte om redan hemma och sedan ut på gatorna i Chelsea. Vår tanke var att bara gå upp, byta om, ta bussen till station äta frukost där. Genialt enligt oss och vi hade redan sett ut vårt offer för vår hunger, Pret A Manager store. Dessa affärer som säljer allt från mackor, varmrätter, fika bröd etc. och finns överallt i London. Problemet och felet vi gjorde var att inte kolla när de börjar sälja vad. När vi kom för att inta den energi vi ska ha till loppet så hade de enbart bananer, fika bröd. Smörgåsarna vi var ute efter började inte säljas förrän efter kl 08:00 och vi skulle bli hämtade strax innan kl 08:00. Planeringen fallerade och paniken spred sig. Tyvärr eller tur, beror hur man ser det, fanns McDonalds tvärs över gatan. Så, det slutade med en double egg McMuffin med juice till frukost för samtliga ollon. Behöver jag tillägga att ingen käkade upp allt?
Strax efter kom vår skjuts, bestående av två vänliga själar, Artour och Susan Samsonov, som Andreas träffade på i sina tidigare strapatser inom spartan race.
De hade hyrt en bil och hade plats för oss tre. Detta underlättade vår resa avsevärt då själva tävlingsplatsen låg drygt 3 mil utanför london och hade tagit ca 2½ timme med kommunala transporter.
Så, efter lång resa, dålig sömn, dålig frukost och en biltur senare, klockan 8:45 AM 18/11 var vi äntligen framme vid Brands Hatch. Englands mest populära racing bana. Solen skiner, frost i gräset, mycket folk och adrenalinet på topp. Äntligen här!

Tävlingen

Väl vid tävlingen kryllade det av folk. Området för nummerlappar, väskinlämning och den välbesökta latrinen var ovanför racingbanan så man kunde se nästan hela tävlingsbanan och den skog som banan gick runt. Där förmodade man att banan för Beast skulle slingra sig fram och tillbaka. För att få starta loppet skulle man skriva sitt startnummer med svart markeringspenna i pannan eller kinden samt fylla i ett papper där du avsäger ansvaret från alla som arrangerar spartan om du skulle bli skadad, våldtagen, springa vilse, dödad. Spring på totalt egen risk i stort sett.
Alla tre ollon hade valt det tidigaste loppet, kl 10:00 AM, och som även kallades elite heat. När vi närmade oss starten började nerverna sätta in på allihop, samtidigt som adrenalinet pumpade. Överallt såg man övertaggad personer som sprang i enbart kalsonger, militärt maskerade eller körde en ploj grej. Hur väl de mådde under loppet kan diskuteras då temperaturen vid start vad +6 grader i solen och det var inte i solen vi skulle springa.
Starten gick med en knall och alla satte av. Första delen bestod av nästan 4 km asfalt löpning men undantag för ett hinder. Detta var lite oväntat men samtidigt bra då man kunde värma upp kroppen bra innan de mer krävande hinder kom.

Efter ca 4 km vek vi av och sprang längs med banan för att hoppa över lite hinder, sedan kort ut på asfalt igen innan skogslöpningen började på allvar. Mycket grenar, sten och annat ivägen som gjorde att folk slog av på takten. Väl ut ur skogen får man hoppa över en nytänd eld innan det bar upp i skogen igen för att börja på de riktiga hindren. Det första man möts av är en klassisk repsteg. Här gör många felet att klättra på "framsidan" av stegen, när det är betydligt lättare ifrån sidan. Det blir en del vänta redan här. Väl avklarad så kommer ett enkelt rep som du ska klättra uppför och slå i toppen för att klara den. Direkt efter kommer, för Peters del, den första tunga uppgiften. Man ska hiva upp en säck som väger ca 15-20 kg (i stand corrected) genom att dra i ett rep. Krävs både styrka och teknik. Andreas som är den som är mest allround tränad, styrkemässigt, klarar det galant. Anders klarar det med ansträngning tack vare god teknik. Trots Peters muskulösa överkropp och bländande teknik så gick det tungt. Väl halvvägs orkade killen bakom vänta utan sa, "here you go" och drog två drag så var det klart. Man tackar då, men självförtroendet svek en del för Peter. Vi var trots allt bara i början och sprungit drygt 5 km. Alla ollon drog snabbt iväg för mer hinder där ytterligare en klassisk repstege av bredare variant visade sig. Därefter blev det mer löpning i skogen innan samma hinder återupprepades. För Peters del på säckar nummer två så bör denna varit lättare då han drog upp säcken utan problem. Andreas hade bra teknik överde breda repstegarna men vid andra slår av kameran samt upptäcker att chippet är bort. Andreas blev därmed betalningsskyldig spartan, natura eller pengar förtäljs inte, men får tyvärr ingen tid registrerad.

Vidare i skogen börjar vattenhålen dyka upp. Vattnet var isande kallt och fötterna, de började värka och skrika samt blev rejält tunga. Peter lyckades med att tappa skon vid ett vattenhål och fick hjälp att plocka fram den. Turligt var det inte under vattenytan!
Eftervattenhålen blev det mer skog och sedan in i snår, liknande rosenbuskar eller dylikt. Spartan arrangörerna hade left någon masochistisk liten spartan pojk och helt enkelt sprungit en bana genom snåren som vi skulle följa. Inte helt smärtfritt, in minst för de som sprang med bar överkropp eller överhuvudtaget visade hud.
Väl ute ur snåren kom fler hinder såsom snurra på en pinne över axlarna för att få en säck att hissas uppåt, hålla tegelstenar med utsträckta armar, glida ner branta backar, mer vattenhål för att sedan in i snåren igen!
I den andra vändan av snår så sprang alla ollon plus en till fel och började möta andra tävlanden. Detta tog onödig kraft och tid men vi skyller på dålig planläggning! Efter de andra snåren började hinder dyka upp igen. Denna gång i form av balansering på rep. Genomgående för tävlingen är god kamratskap och här hjälptes många åt för att förenkla åt de andra tävlanden. Anders tog den sida (fanns två) där det förekom mindre hjälp och med nöd och näppe lyckades hålla sig kvar men med otrolig balans gick det fin fint. Sedan blev det mer klättring i ett horisontalt utspänt nät där Peter var något före Anders här men tydligen något seg. När han klättrat upp fick Peter en hand på röven och en lätt knuff som överraskade. Vad Anders menade med detta framgick inte men det blev fel när han tänkte. Sedan klättrade vi uppför ett träd och sedan iväg ut på asfalt igen och mot starten.

Förbi starten och mot två väggar som är 2,5 m höga. Den första får man hjälp med steg på väggen. Den andra var helt slät. Anders var den som klarade den galant. Andreas har klarat den lätt men idag gick det tyvärr inte. För Peter så var det lönlöst, utan det blev straffrunda för Peter och Andreas på 20 burpies (en armhävning och ett upphopp). Vidare lite balansgång och sedan ut på det mest gigantiskt fält SockerOllon sett. Här hade spartan packat på med hinder högt och lågt. Först ut skulle man balansera liggandes på två utspända rep och krypa på dessa med endast fotleder och händer, direkt efter kryp i nätbur för att sedan en kortare löpning innan s.k. monkeybars kom. Av någon anledning var det väldigt populärt att stå just vid denna del av banan och kolla monkeybar hindret. Alla ollon tyckte den var lätt men möjligen ramlade många ner här. Direkt efter detta skulle ett stort gummidäck flippas två gånger för att sedan ut på ytterligare lite löpning. Strax därefter skulle bära två ammunitionslådor ca 500 m och vägde uppskattningsvis 10 kg var. Vidare och böra ett bildäck 500 m och sedan en sandsäck av kalibern som nämndes ovan, där Peter hade problem.
Här avlöste hindren varandra kontinuerligt och så fort du lagt ner säcken var det iväg en kort bit för att sedan krya under taggtråd, nästan 100 m.
Upp och balansera på brädor för att direkt komma till det värsta hindret på banan. Ett långt kamouflage nät ifrån armeén var utspänt gissningvis 500 m.
Här skiljde sig taktiken något bland deltagarna. En del kröp men majoriteten sprang hukandes. Efter ca 16 km löpning så börjar benen kännas av och att lägga detta hinder är att skilja veka ifrån starka. Benen skriker efter ett tag och mjölksyra pumpar. Alla ollon tog sig igenom med bravur men tog väldigt mycket kraft. Kort därefter lämnade man fältet för att springa in i skogen en kort sväng. Ut ur skogen blev det spjutkastning. Ett hinder som många hade svårt för. 2 av 10 satte sitt spjut på den halmdock som stod ca 5 m framför de tävlande. Peter lyckades att vara en av de 20% och slapp straff, de andra ollon var inte lika lyckosamma. Eftersom vi körde racet tillsammans fick Peter en skön vila medan Andreas och Anders gjorde 30 burpies var.
Vidare igen var krypa i mörker i en bur, upp och testa på en gymmaskin som simulerar stakning i längdskidor.50 stakningar var skulle man göra vilket kändes. När vi väl gjort detta hinder kunde vi se mål på andra sidan nätet. Vi sprang längs nätet ifrån mål men kom snabbt till ingången till målområdet.

Här hade arrangörerna återigen lagt ut taggtråd som vi skulle krypa under men även lagt till is. Kylan var inte så påtaglig som man kan tro men väl kändes den. Upp från isen och man ser ett hinder som sluttar uppåt, ca 4-5 m. En sned vägg helt enkelt med ett rep fäst i toppen. Gissningsvis 45 graders lutning och man skulle springa eller gå uppför väggen med hjälp av repet. Alla ollon trodde att det skulle bli tufft att få tag i repet då man var blöt efter isen, men alla klarade hindret utan problem. Sedan fira sig nerför ett enkelt rep, likt en slide på en brandstation, för att möta den stora, svulstiga och övermäktiga spartan som vaktar målet. Andreas konfronterade honom och tog bataljen medans Anders och Peter smet förbi utan bekykmmer.
Alla var i mål! SockerOllon hade genomfört den första tävlingen utanför skandinaviens gränser!

Hemfärd

vistelsen blev kort i London. Direkt efter tävlingen drog vi oss tillbaka för att slicka såren, äta och dricka gott, för att sedan slockna tidigt då vi skulle upp kl 04:30 för att påbörja våran 12 timmars resa hem. Under resans gång blev det mycket reflekterande, vilande och återhämtning. Väl hemma fanns redan planer på att springa marathon i Barcelona, träningsläger i Italien och att återkomma till London. Detta gav mersmak!

Slutsats

Träna löpning! Du kan vara hur stark som helst men kan du inte springa 20 km så kommer du inte runt.
Detta lopp är ett upphottat tjurrus där det kräver mycket mer av överkroppen. Kamratskapen och glädjen är mer påtaglig här än någon annanstans vi tävlat.
Alla som vill ha en utmaning mentalt och fysiskt, träffa mycket folk och känna på en härlig stämning så är detta loppet man ska göra!
Hoppas detta kommer till Sverige, SockerOllon kommer garanterat vara där!

Tider

Peter Lindén 2:19:03
Anders Wilhelmsson 2:19:08
Andreas Johansson 2:19:13

Film

p>

Stort tack till:

Erik Sönnerskog - som lotsades oss genom london och lät oss sova där under helgen.
Artour och Susan Bratteson Samsonov - som vänligt hämtade oss och körde hem oss i samband med tävlingen
Jocke och Annica - Jocke som också sprang,för hans härliga energi och sällskap. Annica för hennes härliga energi, sällskap och alla kort hon tog!

Tack ni alla för att ni gjorde resan mycket bättre och lättare för oss!