Stockholm Jubileumsmarathon

I år är det 100 år sedan OS i Stockholm annordnades och det första marathon ägde rum på svensk mark. Detta skulle uppdagas med pompa och ståt till dess ära. SockerOllon var inte sena att anmäla sig till detta lopp för att ta del av stämningen, utmaningen och prestationen av att klara ett marathon. Hur svårt kan det vara?

Den 14:e juli klockan 13:48 1912 så stod 69 löpare vid starten för att ta del av ett OS marathon. Vädret var då tropiskt med temperaturer uppåt 33 grader och enbart 35 löpare tog sig i mål. 100 år sedan på klockslaget stod återigen löpare uppställda för att springa samma sträcka. Marathon har växt markant sedan dess kan man säga. 10514 löpare ifrån 66 länder ville deltaga i detta upplevelselopp och testa banan som sprangs 100 år tidigare. Vädret denna dag var optimalt med temperaturer på 16-19 grader och mulet. 
Arrangemanget i sig sträcktes över 3 dagar 13-15 juli där man kunde ta del av den historia kring originalloppet, bilder, reportage m.m. Allting avslutades dagen efter själva loppet med en middag på Stockholm stadio med uppträdanden. 
SockerOllon Running Hippos ställde upp med två löpare i detta lopp, Peter Lindén (f.d Johansson) och Sven-Erik Tellebo. Peter med ett trassligt träningsupplägg under våren med skador och sjukdomar och Sven-Erik Tellebo som är en maskin i sig med mottot att "vila mig i form" så skulle båda försöka ge sig på att springa de 42195 meter som ett marathon sträcker sig.
Båda startade i olika grupper som bådade illa då SockerOllon tidigare haft problem att komma i tid till starter och likaså började paniken sprida sig när Peter står halvvägs i kön till bajamaja och speakern meddelar att nu bör alla löpare vara påväg till start.
Finns det världsrekord i snabbhet inne på en bajamaja ligger Peter bra till.

Starten

För att komma till starten behövdes man transportera sig 500 m ifrån Östermalms IP där man bytte om, bajamajade sig och laddade mentalt över loppet. Med stressigt tempo begav sig Peter iväg till starten med mixad kompott av olika startgrupper. Svenne var i första startgrupp och hade redan begett sig ut då Peter var i tredje grupp och startade 20 min efter.
Väl där fick Peter hoppa över ett stängsel för att hamna i rätt startfålla där hans grupp stod och var nervösa. Allting kändes ändå som vanligt, komma till start normalt har väl aldrig hänt och nu kändes allt bra. 
Gruppen stod på utsidan av stadion och blev till sist "inkallade" för att gå ett varv in på stadion och ta emot folkets jubel och försök att peppa alla som ska springa. Uppställning på långsidan, högvakten sköt en salut och loppet var igång.

Banan

Man tar först ett varv runt på stadion för att sedan ge sig ut på vägarna längs Valhallavägen och förbi KTH. Redan efter 1 km löpning börjar en klättring som imponerar vilket mentalt sporrar löparna då den är en nedförsbacke vid 39 km markering. Banan sträcker sig ifrån Stockholm stadio och "raka" vägen ut till Sollentuna kyrka och en minnesten, där man vänder och springer samma väg tillbaka. Här blir varje uppförsbacke en nedförsbacke och tvärtom, vilket kan ge energi och ta energi mentalt. 
Tempot för dagen var redan satt hos Peter och Svenne. Peter skulle försöka hålla 6 min/km och Svenne 5min/km, vilket Svenne skulle klara med bravur.
Efter första klättringen vid KTH och en lång backe nedför så planade banan ut och tempot kunde bli stadigt. Peter som kämpat med en skada på baksida lår hade känningar tidigt i loppet men det släppte efter kroppen blev varm. Banan drog sig vidare längs vägarna och in i ett skogsparti och sedan genom ett bostadsområde där folk hejade på vid första parkett. Längs banan satt folk och grillade, spelade musik och gjorde allt för att höja atmosfären. Även arrangörerna hade vid valda platser fixat live spelningar. En kommentar som fälldes under loppet var "Här var det bra tyst", vilket fick fart på orkestern som troligen då hade rast och som då började spela igen. Problemet var att då var vi redan flera hundra meter därifrån. Längs banan fanns även 21 stycken vätskekontroller för löparna. Majoriteten av kontrollerna så fanns det både vatten och sportdryck. Vi få så fanns det banan, apelsin och dextrosol. Allt detta är välbehövligt när löpare kommer uppåt 30 km markeringen.
Banan fortsatte mot Stockholms universitets bibliotek och vidare ut mot kungshamra för att återigen dyka in ett skogsparti där branta backar visade sig. Därefter vek man av utåt mot E18 som man fick springa längs med i dryga 5 km. Möjligtvis inte den bästa upplevelse man skådat men banan skulle gå där den gick 100 år och motorvägar fanns garanterat inte då.
Efter 15 km löpning för Peter så fick man möta och se de som låg i täten. Tempot var högt men inte världsklass då arrangörerna gått ut med att detta är inte i förstahand en tävling utan en upplevelse. 
Vid 17 km möter Peter Svenne på pigga ben. Här är det mycket bostadområde vilket ger energi då mycket folk är ute och bryter av mot motorvägen och de något tråkigare vägar där folk inte vill ta sig ut till. Vidare mot Turebergs station där SockerOllons fotograf står för att ta lite bilder. Vidare över Norrortsleden och in i Sollentuna. Vid den gigantiska stenen, som för detta ändamål flyttas några hundratal meter för att få det identiskt med 1912 års lopp, vimlar det av folk och här vänder man även för att springa tillbaka samma sträcka.

Sista milen

Peters ben börjar vid 21 km få känningar av stumhet vilket naturligtvis oroar. Efter 25 km behövs det akutstretchas för att inte skrumpna ihop men i Peters fall innebär detta kramp i hela låren och stretchning kastas åt sidan. Vid 32 km kommer den mytomspunna väggen och själva marathon börjar för många här. Likaså i Peters fall. Svenne ångade på utan att känna något och tappade knappt tempo alls. Peter hade styrka och flås kvar för att hålla uppe tempot men pga ländrygg så tvingades han gå vissa backar och för att få ryggen så mycket som möjligt även gå igenom kontrollerna.
Många började gå vid sista milen och vid de sjukhustält som fanns utställda var det alltid någon som fick behandling eller stretchade. Något händer vid 32 km för den icke topptränade löparen och fenomenet är både intressant och skrämmande. 
Marathon börjar vid 32 km.

Helvetets vägval

Efter att kämpat igenom sig de 40 km från stadion till sollentuna till stadion igen och in genom valvet på stadion så möts man av en gigantisk skylt där man får göra ett val. Ta höger och spring 100 m till för att komma i mål. Då har man sprungit original distansen ifrån 1912 som är på 40200 m. Eller ta vänster och spring 2095 m till för att få ett officiellt marathon resultat.
Många som inte redan bestämts sig och kroppen skriker att du ska sluta springa kan nog enkelt välja höger. I SockerOllons fall var det ingen tvekan, båda tog vänster för ett officiellt marathon resultat. Man fick springa ett halvt varv inne på stadion och vinka mot publiken, ut igen till en sista kontroll och återigen en backe. Vid sista backen lyckades åskådare jaga på Peter så han kämpade sig löpandes uppför backen, in på stadion och ett sista varv för att till slut korsa mållinjen.

En upplevelse

Man kan inget annat än säga att det var en upplevelse. Arrangemanget var bra organiserat, mycket publik och just att spring ett marathon, vilket var första gången för båda SockerOllon, ger ett starkt intryck. Många löpare hade klätt sig tidsenligt 1912 vilket höjde atmosfären då man fattat vinken med upplevelse. Medaljen är inte full med reklam, den är stor på ca 7-8 cm i diameter och speglar enbart var marathon står för. Peter har fått mersmak men känner att lite mer träning behövs för att klara väggen efter 32 km bättre.
Tack för denna upplevelse och på återseende Stockholm!

Resultat

Peter Lindén kom in på 4:32:25 med en genomsnittsfart på 6:27 min/km
Sven-Erik Tellebo fantastiska tid på 3:42:19 med en genomsnittsfart på 5:16 min/km

Filmer på målgången kan ses via länk nedan.
http://www.marathon.se/racetimer?v=%2Fsv%2Frace%2Fshow%2F915%3Flayout%3Dmarathon
Sök på startnummer 5625 (Peter) och 298 (Svenne)

För tillfället är det problem att ladda upp bilder ifrån evenmanget, vi jobbar på det!

Tyvärr finns ingen bild på Sven-Erik. Istället kan man se SockerOllon medlemmar tillsammans med Peter Lindén såsom Christian Nilsson och Anders Wilhelmsson som nu är triathleter och springer för I2 IF istället för SockerOllon.