SockerOllon hårdtestar Pulka!

Galonbyxor, ömma bakar och stela lemmar! Näpp, vi har inte varit på Pridefestivalen - Istället har äntligen SockerOllon genomfört ett äventyrsfyllt Pulkatest! Vi upptäckte att snö gör ont, pulkor är små och uppförsbackar jobbiga!

Juldagen till ära föll det drivor med snö och i julstöket samlades snabbt en testpatrull ihop. Målet för kvällen styrdes mot Grums största backe; Ålviken, där normala människor åker slalom. Dumt nog mötte ingen fungerande liftannordning upp, utan gänget fick släpa sig själva och pulkor uppför berget. Med yrsel av syrebristen, möjligen med anledning av den höga höjden eller julmatskonditionen, så blev det vila innan det bar utför. Det var ett vilt överläggande vem som skulle åka först och spåra, ingen ville ju ha en hård pulka i nacken.

Snö i brallan

Tillslut övergick överläggandet till personliga psykningar, och ingen ville längre va sist ut i backen och få sju hål i nacken. Och någonting märkligt uppdagades omedelbart. Tydligen hade det hänt något med pulkautvecklingen dom tio år det senast begav sig. För det första gick dom vansinnigt fort, vi snackar "tillbaka till framtiden"-hastigheter här! För det andra var dom tydligen designade för att ta in så mycket snö i byxorna det fysiologiskt var möjligt! En gammal fördom om snö är att den är mjuk och fluffig, något som stämmer dåligt då man möter den med näsan först. En annan kroppsdel som tidigt smärtar är annars baken.

Vart sitter ratten?!

Vi testade två olika modeller av pulkor nerför helvetesbacken. Den första var en klassisk version i obekväm stenhård hårdplast, som omedelbart indikerade för föraren att alla försök att åka skulle göra skitont! Den andra modellen, som var betydligt mjukare, var i modernt snitt där den mest liknade en liten strykbräda med fyra handtag. Gemensamt för de båda var ändå avsaknaden av styrmöjligheter då de alltsomoftast åkte dit det gjorde som ondast att landa. Ner kommer man alltid säger ett gammalt djungelordspråk och det stämmer bra, åtminstone om det betyder ner i en snödriva. Värre tyckte gänget att det var åt andra hållet, med extravikt som snö ger så är pulkabackar ett utmärkt motionshinder.

Att dra en lina är kul

Men hur hurtiga föreningen SockerOllons medlemmar än är så har åldern en fördel, nämligen körkort. Efter att tröttnat på att pulsa uppför en backe i fem minuter för tio sekunders rumptortyr så spändes en lina vid arbetshästen, dvs bilen. Att åka efter en bil har liksom backåkningen sina för och nackdelar. Fördelen är ju såklart att man slipper ödsla kraft på att få åka, nackdelen stavas tyvärr också här s m ä r t a! Det känns i kroppen när man ramlar i farter runt trettio km/h! Men vansinnigt kul är det! Viktigt att tänka på om ni har planer på att genomföra liknande åkning hemma är att inte bromsa med bilen för hastigt, och att undvika att backa över bakomvarande person!

Skyhög glädjefaktor!

Efter en kväll av smärtande och frusna kroppsdelar så summerar vi pulkatestet som ett helgjutet vinternöje! Att ramla omkull drabbar ju lyckligtvis inte bara en själv utan skadeglädjefaktorn är mycket hög! Sällan har det väll hånskrattats så högt efter någons närkontakt med den iskalla snön. Att betygsätta pulkor är svårt då smaken är som baken, delad (och efter testet också blågul!). Viktigast är att man klär sig rätt och att man inser att pulka inte nödvändigtvis är för småbarn. Pulkaåkning är stenhårt!

230km/h, minst!
Full fart i snödiset!
Vissa stirrar döden i vitögat, andra blundar...
Christians rumpa åker ett par meter utan pulka...
Det minst ömtåliga först!
Christian showar!
Testpatrullen; Christian, Albin, Micke och Matti!