Den andra helgen i augusti arrangerades det 11:e Världsmästerskapet i Terrängkrocket i Värmländska Vitsand. Tävlingsformen kan närmast liknas vid den primitiva variant som spelas hemma i trädgårdarna med den skillnaden att bansättningen verkar vara gjord av en berusad sadist. För andra året i rad skickade SockerOllon några tappra stackare som representerade den civiliserade krocketfamiljens ära.

Den tålamodskrävande tävlingen lockar årligen till sig rejält med spelare som alla vill åt äran och förstaprisets prispengar. I år stannade deltagarlistan på 56 vilket tävlingsledaren Karl-Erik Westerberg förklarade med bristande intresse från grannkommunerna. SockerOllon, som också var representerat förra året, hade tre terrängnybörjare i Pär Albinsson, Emil Albinsson och Henrik Bodin, där de två sistnämnda tog sig vidare till andra dagens semifinalspel.

Newtons lagar påverkar

Den absolut tydligaste skillnaden mellan vanlig krocket och terrängkrocket, förutom bansträckningen, är att man får ha vilka klot och klubbor som helst. Erfarna terrängspelare använder framförallt små och extremt lätta klot vilka inte påverkas i så stor grad av banornas gravitation. Samtliga i SockerOllon spelade med ordinära svenska klot, vars tyngd inte gärna stannade i backar, vilket frestade på tålamodet mer än en gång. Däremot fanns ju fördelen med säkerheten i roqueringar och okänsligheten för kottar och dyligt.

Klassiska slag och backar

På söndagen spelades semifinaler där Emil och Henrik var med om ett rafflande spel som fick ett klassigt slut. En ”jumpboll”, över ett annat klot, rakt på pinnen säkrade sista platsen in i finalen för Henriks sida. Förmodligen ett slag som andra klassiska krocketslag kommer att tillbe som dess Gud i framtiden. Väl i finalen fastnade en mindre lyckosam Henrik i båge nummer sju där han fick se samtliga i fältet bli fribrytare och gå ut. När man slagit över tjugo slag uppför samma backe börjar man ifrågasätta varför man håller på med krocket och möjligen också om man är vid sina sinnens fulla bruk enligt förloraren. Men att sluta sexa i sin första final, en final som enligt tävlingsledningen hade historiens tuffaste förutsättningar pga. den torra sommaren, var en bedrift i sig. Fast möjligen var Emils semifinalplats en större skräll då han aldrig spelat krocket tidigare!

Häng med och bli galen

SockerOllon rekommenderar hur som helst att ni nästa år ställer upp i denna säregna tävling som testar dina krocketkunskaper, ditt humör och ditt psyke! Så ta med dig klubban, ett fluglätt klot och något nervstillande så synns vi i Vitsand nästa år!

Pär och Emil känner på grejerna för första gången. I bakgrunden skymtar spelområdet.

Henrik slår ett äkta bunkerslag så att gruset flyger!

Emil slår ut i kvalomgången.

Pär kör in i planket och får göra ett avancerat slag för att ta sig ut på banan igen.

Så här ser terrängkrocket- utrustning, som leksaker!

Vart f*n tog bollen vägen?! Henrik spelar terräng.

Så nära men ändå så långt ifrån! Henrik får se på när kampen om placeringarna avgörs.

Fast en sjätteplats innebär ju att det finns något att jobba mot nästa år!

Fotnot: Anders Elfström, SCC, slutade på en fjärdeplats 2005.