Det är den 12 augusti och klockan är 06:00 på Grums tågstation. Ekipaget har precis startat och har nu 230 kilometer asfalt framför sig. Det är drygt ett år sedan förra årets resa och tydligen har man inte lärt sig av historiens misstag, då man återigen sparkar iväg ut på en av Sveriges sämsta och mest trafikerade vägar. Fast det är inte hela sanningen. Resan har planerats minutiöst i veckor, och man har numera tre dagar och två övernattningar framför sig. På sparkarna sitter insamlingsbössor som kommer, är det tänkt, fyllas till bredden av snälla medtrafikanter. Detta till förmån för Rädda Barnen som SockerOllons sparkgäng ska samla in pengar till. Varje spark och åkare har också egna ansvarsuppgifter. På en spark sitter det en kylväska med förnödenheter, på en annan verktyg och extrautrustning osv. Med på resan är också Mikael Blom som kör följebilen och dokumenterar turen med filmkamera.
SS1
Första dagen som innehöll specialsträcka Grums - Mellerud var också resans hårdaste och sämsta vägmässigt. Och vägverket bestämde sig återigen för att jävlas med avståndsskyltarna efter Åmål. Det var stigningar, vägarbeten och ett Mellerud som aldrig ville dyka upp. Att media som vanligt uppmärksammade gänget är naturligtvis jättekul. Men uppskattningsvis så förlorades över två timmars restid på intervjuer, fejka åkbilder och att förklara namnet SockerOllon för journalister och radio. Klockan var närmare nio när gänget rullade in i ett svalt Mellerud, där det väntades middag och ett efterlängtat bad. Christian bestämde sig för att hoppa över middagen och istället ha en envägskonversation med toaletten på den lokala pizzerian. Men efter någon timme var han i samma "spydiga" sinnestämning som övriga i gänget, och dagen kunde avslutas i det myggfyllda tältet.
SS2
Specialsträcka två: Mellerud - Lilla Edet, blev resans händelserikaste. Klockan 06:10, när tre reptilhjärnor försökt få tillbaka tältet i ett alldeles för litet fodral, startades strapatsen. Två mil senare väntade en efterlängtad frukost i Brålanda. Där började vilda spekulationer om ämnesomsättning. Hur mycket ska man trycka i sig för at få maximal energi men utan att bli för baktung? När fruktlösa meningsutbyten som vanligt hade utvecklats i verbala förolämpningar, så avslutades ännu en diskussion och siktet ställdes mot Vänersborg. Utanför Frändefors mötte gänget trafikpolisen som genast ringde den lokala pressen. Så under en halvtimme blev det återigen stopp för intervjuer. Där stannade även fans från Grums som bjöd på proviant (läs öl) och allmosor till bössorna. Under dag två sken solen med sin frånvaro och dom solstekta kropparna kunde få lite andhämtning i jakten på Göteborg. Trollhättan var stället som skulle husa dagens middag och det var glada sparkare som rullade uppför bron över Göta Älv. Mindre glad verkade polisen som mötte ekipaget påväg ner. Med sirener och blåljus vände gestapo och stoppade dom snabba fordonen innan de hunnit lämna bron. Den nyutexaminerade "Dirty Harry-Wannabe´n" informerade om att det var totalt förbjudet att åka spark över bron. Varpå Christian, utan att veta sitt eget bästa, replikerar med frågan om de ska vända och åka tillbaka då?! Måttligt road och med fingret på avtryckaren muttrar RoboCop att det kriminella packet minsann får hoppa av bron i en slänt på sidan av bron. Konstapeln vägrar sedan bryskt skänka pengar till Rädda Barnen utan hoppar in i bilen och försvinner i jakt på mer brottslingar. Grabbarna som tyckte det var otrevligt att känna "lagens långa arm" vanhelga deras oskuld, var lyckliga över att finna en restaurang som de kunde pusta ut på. Där togs det första trista beslutet på resan. Christian som lidit av näringsbrist sedan gårdagen fick inte ner någon mat utan fick stanna kvar i Trollhättan i väntan på kvällens följebil. Tomas och Henrik fick själva ta sikte på Lilla Edet i jakten på kvällens tältplats. Men siktet var tydligen lågt inställt då de båda lyckades nå Alvhem innan kvällen avslutades. På privat och historisk mark slogs tältet upp sedan följebil och en lagad Christian dykt upp.
SS3
Lördag klockan 06:50 var gänget intakt men fruset. Natten hade bjudit på grader under tiostrecket och det tog över en mil innan värmen hade återvänt till de stela skavsårsbeklädda styltorna. Från Alvhem var det endast fyra mil till Avenyn och det syntes att gänget hade vittring och kunde köra på ren vilja nu. I Alvängen mötte man en PRO-buss och Christian monterade av sin bössa och gick in och började samla in pengar, samtidigt som Henrik berättade om SockerOllons historia i micken. Efter tacksamma bidrag och applåder åktes det vidare i en väldig fart. När bössorna eller sparkarna fått påfyllning gick det av någon anledning som bäst att åka? Efter en mastig middag togs den sista milen in mot Göteborg utan några komplikationer och klockan 13:00 gick gänget i mål på Avenyn! Efter lite dokumentation och åkturer så fick grabbarna äntligen smaka på segerölen. En öl smakar aldrig så bra som den gör efter 230 kilometers sparktur!
SommarSparken 2004 kan summeras ihop som formidabelt lyckad, totalt samlades 2115 kronor in till Rädda Barnen. Alla var överens om att det varit skitkul och eftersom gänget konstaterat i Radio och tidningar att det blir en resa nästa år, så lär dom synas ute på vägarna i framtiden också. Förhoppningsvis med några nybörjarsparkare från föreningen!
 |
|||||||||
 |
 |
 |
|||||||
 |
|||||||||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
||
 |
|||||||||
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|