Tre fullblod, fem oskulder – ett mål! Fotoblixtarna väste med spänd förväntning i den fuktiga och lite kylslagna luften. Med darrande upphetsning radade huvudpersonerna upp sig för sitt livs åktur. SommarSparken skulle för tredje året i rad gå av stapeln.

Klockan slog precis 06:00, torsdagen den elfte augusti. Dom åtta hjulförsedda sparkstöttingarna rullade snabbt bort från Grums tågstation. Christian Nilsson, Tomas Englund och Henrik Bodin; SommarSparkens veteraner hade följe av inte mindre än fem nybörjarsparkare; Christer Henriksson, Peter Gustavsson, Mattias Åkersten, Maria Bodin och Therese Sandström. Vissa hade anmält sig frivilligt till resan, andra hade via en kombination av för stor käft och hjärta pratat sig in i truppen. Alla delade dock en gemensam dröm – att nå Göteborg efter 230 kilometers sparktur!

Sparkhaveri & Tidsplaner

Ungefär 400 meter från starten fick vi första haveriet, en mutter hade i ren premiärhets hoppat bort. Samtliga åkare fruktade en resa kantad av missöden. Dag ett skulle också komma att kantas av problem med snedkörda medar och spårlöst försvunna muttrar. Däremot skulle inget av problemen göra några intryck i tidsplanen som hölls med god marginal.

Sparkgalopp

En rolig och farlig del i sparkåkandet är nedförsåkning. Sparkens medar har vid högre hastigheter en tendens att börja slå likt en säl som klappar labbarna, något vi kallar galopp. Galopp i över trettio km/h kan liknas vid lindans på slak lina – i över trettio km/h! Och med tanke på att ingen av sparkåkarna har erfarenheter vare sig från slakhet eller linor, så var det med skräckblandad förtjusning man mötte varje nedförsbacke. Maria löste problemet ganska omedelbart genom att i första bästa nedförsbacke vurpa våldsamt. Bilar fick panikbromsa och det var en hårsmån från att en ambulans (!) körde över sparken. Hon klarade sig dock utan någon större skråma. Däremot gick resterande av sparkturens nedförsbackar långsamt för Maria.

Rekordsnabbt Mellerud

Första dagen innehöll som vanligt möte med press i Säffle. Däremot vägrade personalen på ”den kända hamburgerresturangen” att servera något ätligt istället för sin vedervidriga så kallade frukost. Så efter att ha intagit mat på 45:ans köpcentrum i Säffle så följde dagens trevligaste tur på cykelvägen till Åmål. Den turen efterföljs dock av hela resans värsta vägsträckning; Åmål – Mellerud. Dom dåliga vägarna och branta stigningarna gjorde ingen glatt överraskad i år heller. Något som gjorde alla överraskade var istället restiden. Klockan 18:00, alltså endast tolv timmar från starten gled hela gänget in i Mellerud. Där väntade mat hos en manodepressiv pizzeriaägare, dusch, tältbyggeri och service på sparkarna.

Dag 2 - första manfallet

Dag två inleddes utanför ett gråmulet Mellerud strax efter klockan 06:00. Eftersom frukost skulle inmundigas i Brålanda drygt två mil från tältplatsen hölls ett ganska snabbt tempo. Efter frukost var det fortfarande kallt och många upplevde att benmusklerna var trögstartade. Christer Henriksson hade tidigt problem med en värkande lårmuskel och i Frändefors tog han det tråkiga men nödvändiga beslutet att bryta. Christer körde (!) trots detta sparken hela vägen till Vänersborg där följebilar plockade upp honom. Tidigare år har SockerOllon tvingats att lämna både åkare och spark när någon brutit. Men i år hade SommarSparken en backup-åkare i form av Pär Albinsson som tog vid resterande väg till Göteborg.

En borttappad bro

Förra året så var Stallbackabron i Trollhättan föremål för ett av SommarSparkens ”roligaste” möten (Läs Här). Därför var sparkåkarnas förväntningar högt uppskruvade när dom rullade från Vänersborg. I och med att årets tur gick via cykelvägar för att undvika dom farliga vajerräckena så var det dock osäkert på vart gänget skulle komma ut i Trollhättan. Svaret var tre kilometer från bron! Efter att ha konstaterat att det inte var värt att åka tillbaka för broupplevelsen gick resan vidare i jakt på en annan väg över Göta Älv. Denna väg skulle innebära att samtliga fick bära sparkarna på 200 meter grusad cykelväg, men också åka på spark på träbryggor. Samtidigt som middag intogs öppnade sig himlen för första gången i SommarSparkens historia, och som den öppnade sig! Ett monsunregn i kategorin; syndaflod, öste ner och skulle komma att fortsätta ösa ner större delen av dagen. Insamlingsbössor och skor vattenfylldes omedelbart och det var lagomt roligt att åka dagens sista sträcka mot Lilla Edet.

Hormoner, motell & spark

Roligare vare det då att konstatera att gänget ännu en gång hållit tidsschemat då klockan inte var mer än 19:00 när Sparkarna parkerades för natten. Eftersom vädergudarna hade våldfört sig brutalt på sparkåkarna så tog man in på Lilla Edets motell. Fast hade man vetat att motellets personal bestod av hormonstinna och lynniga tonårsflickor, så hade resan förmodligen redan gått vidare till Göteborg. Personalen hade inte någon förståelse för medmänsklighet utan behandlade sparkåkarna som nyanlända till koncentrationslägret. Det gjorde däremot inte sängarna och dag två var snart ett sparkåkarminne blott.

Dag 3 - offroad & målgång!

SommarSparkens tredje och sista dag inleddes genom att lugnt och försiktigt inta en frukostbuffé. "Hitlerjugendpersonalen" hade stämplat ut och samtliga sparkåkare var vid gott mod. Klockan 07:15 lämnade man Lilla Edet för att åka sista biten mot Göteborg. Hela dagen hade turnén sällskap av genomtrevliga groupies som med bilar åkte runt och tutade frisk. Förutom offroadkörning i Ale där flera genomled blodvite så var det en problemfri sista resa mot Göteborg. Vid Bohus tvingades man under en bro söka skydd mot ännu en väderguds nyckfulla ösregn. En trevlig delegation väntade med förnödenheter vid Angeredsbron där sista pausen togs innan klivet ner mot Avenyn. Regnet hade bestämt sig för att hålla upp när sparkarna gled förbi Ullevi med mängder av applåder och tummen upp. Få saker kan mäta sig med känslan av att styra sparkarna uppför Avenyns folkfyllda gata. Över 230 kilometer sparktur – Äntligen framme!
Åtta nyvakna sparkar vid Grums Tågstation 06:00
Segmon, resans första stopp.
Så här kan en racerspark se ut, viktigast är en tuta!
Det tar mer än fyra minuter, vi lovar!
Redan i Säffle trodde vi att det var kört när polisen vinkade in oss
...men bara för att skänka några slantar i våra insamlingsbössor!
Sveriges längsta sparkkö till Drive-in?
Therese ligger i... observera flaskan med spolarvätska!
En Svensk idyll - Sommarängar och spark!
Christian visar hur man på ett korrekt sätt hänger på sin spark.
Dag 2, Mellerud. Morgondimman lättar kring tälten och sparkarna.
Fast för vissa har inte dimman lättat än...
Ett glatt gäng väntar otåligt på att få susa fram längst vägarna dag två.
Mattias hinner åka flera meter innan han upptäcker att något saknas.
Albin Sparkdoktorn hjälper en förtvivlad Mattias med en framvagnsinställning.
Christer tvingades här bryta i Vänersborg.
Naturligtvis så väcker åtta sparkar uppmärksamhet i augusti.
Stallbackabron stoltserar irriterande i bakgrunden.
Istället fick vi bära sparkar på 200 meter grusad cykelväg!
Och åka spark på bryggor längst Göta Älv!
I Trollhättan kom Monsunregnet och vattenfyllde allt och alla!
Jesus kunde gå på vatten, men kunde han åka spark?!
Mer vatten än slantar... Totalt fick vi in 944Skr + 20Nkr i ösregnet.
Pär och Henrik ger ett piggt och alert intryck sista dagens första timmar.
Dag 3 - Lilla Edet 07:15 Sista dagen och laddade till tänderna!
Hela dagen gick sparkarna likt formula 1-bilar!
Offroadkörning! Therese och Maria visar att man på en spark tar sig fram överallt!
Något Peter ifrågasatte strax efter hans spark försvann ner i terängen
Under en bro i Bohus fick sparkarna gömma sig för en av de värsta skurarna.
Alltid lika skönt att få se Angeredsbron.
Världens häftigaste och bästa sparkåkargäng posérar vackert någon kilometer från Avenyn.
Avenyn lörd, kl 14:00 ÄNTLIGEN!
Och där mötte både bekant och främmande publik upp.
Sista asfaltsmeterna för 2005. Sparkarna packas effektivt in. Vi ses nästa år..?

SockerOllon vill tacka följande företag och privatpersoner: Vansbro Sparkfabrik, Prepare Karlstad, Nordells Bageri Arvika, Värmskog Nyans, Jenny Björk, Sandra Andreasson, Kjell Langserud, Martin Andersson samt alla ni andra som hjälpt oss före, under och efter resans gång!

Till toppen!