SommarSparken har sedan 2003 rullat över 70 mil på våra svenska vägar. Och hur fräckt det än har varit att åka McDriven, prata i radio, samla in pengar, bli antastad av snutar och jagad av spårvagnar så finns det en gräns för hur kul det är att åka till Göteborg. Det var alltså dags för sparkarna att bli internationella!
06:00, fredag den 18 augusti. Från torget i Arvika åkte fyra sparkåkare på den 18 mil långa turen mot vår före detta koloni i väst, där huvudstaden skulle invaderas under lördagen. Tre sparkjuniorer; Anders Wilhelmsson, Pär Albinsson och Emil Albinsson styrdes av den gamle sparkräven Henrik Bodin mot Oslo. Det var ett disigt Arvika som gänget, ganska obemärkt, kunde lämna på väg mot Charlottenberg och gränsbyn Morokulien. Och det fanns inga tvivel att det var bra fart på sparkarna då man tog de 4,3 milen på drygt fyra av dagens första timmar. Efter att ha tankat och tömt sockerförråd, vattenflaskor och sparkåkare så sprack solen igenom lagom till att gränsen skulle passeras. SommarSparken blev internationell och ganska snart upptäckte man något märkligt, norsk asfalt känns jättekonstig att åka spark på. Det skakar inte i sparken så att muttrar lossnar och så att ögonen vibrerar i skallen utan känns emellanåt som att åka på en gokartbana. När den första upphetsningen över föret lagt sig, så tillryggalades dom första norska milen sprättlätt tills man möttes av de berömda stigningarna över Bjørklangen. Kurvor så skarpa att man nästan körde på sig själv och backar så branta att de gör småflickor av stora män! Vid en liten sjö precis vid toppen av berget slog man läger för dagen, nöjd med de elva mil man avverkat under dagen.
Skånska raggare!
Efter en skön nattsömn bland kottar och sten kunde gänget konstatera att inte ens i de djupaste skogarna av Norge kan man undgå skånska raggare! Tänk er att vakna upp mitt i natten av frasen – Juonni, Juonni! Kuoolla in spaurrkaurna Jounniii! akompanjerat av en vrålande V8:a två meter från tältet! Om man inte övervägt att strypa någon med hjälp av en sparkmed förut så gör man det då kan vi lova!
Dag 2 - fyrkantiga hjul, regn och cykelvägar
06:20 lördag den 19 augusti. Från en dimmig bergstopp startades dag två där de första kilometerna var ren nedförsåkning. Detta märktes inte minst på hjulen som blev fyrkantiga av allt bromsande. Inte för att detta spelade någon roll då det uppenbarligen hade varit en svensk som asfalterat sträckan mellan Bjørklangen och Fetsund. Vägkvalitén var minst sagt urusel och humöret bland gänget var inte långt efter! Men efter att ha kommit fram till Fetsund så började lyckan le mot sparkgänget igen då en nyasfalterad cykelväg mötte upp. Ett hällregn klarade inte av att ta ner glädjen som nu började infinna sig när man rullade in mot Lilleström. Med viss möda och stort besvär började den sista etappen ner mot Oslo centrum på cykelvägar som tydligen var designade så att minst varannan turist inte skulle hitta ända fram. Från ytterkanterna av Oslo och ner till Karl Johan tog det gänget över tre timmar! Men efter att ha fått över trettio olika vägbeskrivningarna, pratat med tullvakter och slutligen följt en av huvudvägarna så äntrade man Oslos mest kända gata till jubel av glada norrmän! Många undrade vad det var för tokiga människor, vissa viste inte vad en spark var och några norrmän använde uttrycket; ”det är inte sykt, det är svenskt!”. SockerOllon hade klarat att ta sparken över landsgränserna och kan nu lägga till ännu en fantastisk åktur till historieböckerna! Vart vi styr sparken nästa år kan ni bara spekulera kring, men snart är det kanske dags att åka mot varmare breddgrader…
Med Norge i blicken...
Arvika 06:00, sparkarna är fulltankade och vi vinkar hejdå till Elis, mannen som är orsaken till föreningen.
175 till Oslo, fast med tanke på alla småvägar blir det över 18 mil allt som allt. Då känns det tungt i backarna!
Sparkmeck...
Vägarbete och väntan...
Wille smugglar över ett stort flin över gränsen!
Gränsmonumentet.
Man måste kunna poséra coolt om man åker spark!
I Norge asfalterade man gokartbanor på vägarna!
Pär sätter världsrekord i vitast hy!
Men tack vare pilotbrillor ser man iafall cool ut!
10 000 kallorier i en påse, socker hade vi gott om!
Sista sparktaget dag ett, dax för ett välförtjänt dopp.
Tältet är rest, sparkarna parkerade och benen trötta.
Wakey wakey, hands of snakey! Emil 05:30
Dag två 06:20, solen ler för första och enda gången.
I norge vilades det betydligt mer efter vägarna...
...som är flera kilometer långa och spikraka.
I utkanterna av Oslo hittade vi en rolig skylt.
Wille rullar in mot Oslos vägtullar där han får övertyga dom tuffa vakterna att det inte alls är en bil han kommer på.
Så här läckert ser det ut när sparkar är på besök. t.h. Nu rullar vi in i stan!
Vi vill tacka följande:
Statoil Morokulien, Anita Fröling + smörgåstjejerna, Inge Albinsson. Samt alla ni som tutat, vinkat, guidat och på andra sätt hjälpt oss på vägen. Utan er hade vi aldrig klarat det!
På Karl-Johan står Sveriges första sparkdeligation. Där intas också den ack så underbart välsmakande ölen.
Med utsikt över Oslo och havet, en dag kanske...
